Noveller av
tio iranska författare Dans
på slak lina
Bokförlaget Tranan Övers: Janne Carlsson och Said
Moghadam
Birgitta Trotzig: kidnappad utanför Göteborg,
avrättad av säkerhetspolisen. Lars Norén (opublicerad): landsflykt,
alkoholdöden. Per Olov Enquist: landsflykt, självmord i utkanten av
Paris. Tanken på en svensk litteraturhistoria motsvarig den iranska
äcklar. Persiska talas av nära hundra miljoner människor och den
litterära traditionen är synnerligen stark. Ändå är blott två
levande iranska författare utgivna på svenska. Och då bara med var
sitt verk. Att en antologi med elva noveller nu ser dagens ljus
lindrar skammen mer än hungern. Amir Hassan Cheheltan har gjort
ett demografiskt urval bland sina kollegor. Den nu 83-åriga Simin
Daneshvar inleder med en humoristisk skröna om en kvinnas första
vådliga bilturer på den snabba urbaniseringens och
sekulariseringens gator. Sedan svartnar himlen av gas från
oljeledningar och marken fattar eld i Ahmnad Mahmouds skildring av
ett ungt kärlekspar i södra Irans exploaterade
trakter.
Med trettiotalisterna inträder erfarenheten
av revolutionen och dess konsekvenser för yttrandefriheten. Texterna
blir mer platslösa och gläntar inte oväntat på allegorins dörr.
Exempel är Sharnoush Parsipours berättelse om en solros, Mahmud
Doulatabadis saga om en stad drabbad av syfilis, eller Goli Trakis
skildring av en ökenvandring under revolutionens dagar med en mytisk
trädgård som räddning. Djavad Modjabis obehagliga insektsmardröm
"Döden i huvudskålen" pekar på den surrealistiska tradition som
liksom övriga modernistiska inriktningar lämnat tydliga avtryck i
den iranska litteraturen.
Vidare frambärs exilens
erfarenhet av en hunsad älskare i Nasim Khaksars "Korpen" och den
sörjande moderns lott studeras i Cheheltans "Martyren". Men den
svartaste rosen är kanske Shahriar Mandanipours "Avgrundens
årstider". Det är en motbjudande rapport från 80-talets
krigsfront. En irakier hamnar i kläm i en bergsskreva mellan
skyttegravarna, överges av de sina och svälter ihjäl i allas åsyn.
Liket blir en makaber maskot som sakta överskrider gränsen för sitt
eget ursprung - deserterar efter sin egen
förruttnelse.
Viljan till ordet blir så mycket
starkare på avstånd. Känslan av att dessa moderna texter färdats
långväga, som genom flera utdöda språk och tider, har nog med
översättningens mekanik att göra. Själva dess grundprincip
förstärker avståndet mellan det som vill och det som kan utsägas.
Kanhända tyngd av det omöjliga uppdraget stannar Cheheltans
urval vid femtiotalisterna. Så bra då att Bokförlaget Tranan i samma
veva ger ut tio unga kinesiska prosaister, den yngsta född 1975. I
Solskenet i munnen är cynismen bittrare och novellformen mer
utstuderad. Här finns den unga heroinistens avtrubbade vittnesmål i
Mian Mians "Patienten", liksom Tsering Dondrups lek med den
mongolisk-tibetanska berättartraditionen.
Det känns
uppfriskande kaxigt, formellt sett mot annat än staten. För det
finns flera sätt att reagera på censur. Efter massakern 1989 tycks
man ha vänt ögat inåt. Flygdrömmar, sexualitet och psykologisk
djuplodning står officiellt på schemat. I titelnovellen "Solskenet i
munnen" placerar Chen Ran en kvinna i tandläkarstolen och låter
texten drypa av symboliskt trånga gränder och sprutor. På ytan blir
det ett fall för Freud, men det är här censuren slår upp sitt tält
inuti textens rum, vilket på ett paradoxalt sätt gör rummet större.
Tandläkarens munskydd och solskenet i patientens mun visar hur
censuren blir det dolda centrum där berättelsen hämtar sin gåtfulla
energi.
Man kan återknyta till Cheheltans novell om
den sörjande modern som ska framträda med en regisserad utsaga om
dagen sonen blev martyr. Hon stakar sig och blir till reportrarnas
förtret förstummad när hon inte klarar av att ge kameran den
propagandamässigt korrekta versionen. Då sätter sig den lilla
grannflickan vid hennes sida och låtsas vara hennes dotter. Och
flickan, självupptagen och manipulativ, säger precis vad alla vill
höra, med ingivelse och pondus. Hon gör succé, hon
strålar. Sanningen når inte fram, men flickan.
Sedan 1884 | På
webben sedan 1995 Ansvarig utgivare, Chefredaktör Redaktör SvD.se Chef Nya Medier Post SE-105 17
Stockholm Besök Mäster Samuelsgatan 56 Telefon
+46 8 13 50 00
.gif){kind=tracking}
